I utkanten

Det har varit ovanligt lugnt på fågelfronten under våren och försommaren, för min del alltså. Det har mest varit jobb. Men kan jag inte avhålla mig från att blogga lite allmänt om den senaste tidens utveckling , nu när valet till Europaparlamentet är avklarat.

Politik är ju lite av det möjligas konst. Lyssnar man på eftervalsdiskussionerna, de delar som kommer till offentlighetens ljus, så är det inte mycket bevänt med självkritiken.

V gör ett katastrofval och egentligen är det kanske ingen som lyfter på ögonbrynen att så blir fallet. Tyvärr inte ens medlemmarna i detta parti. Även om Politikerbloggen försöker att hetsa upp ämnet lite med sin egen eftervalsundersökning.

Vänsterpartiet är och förblir i bakkanten på svensk politik oavsett om det handlar om Europa eller om svenska statsfinanser. Frågan är om inte partiet överlevt sig själva. Kan det vara så att det som många tyckare trodde skulle bli en ny vänstervåg redan ebbat ut, det blev en dyning, en gäspning och inte mer. Verkligheten är inte V:s bästa vän!

Socialdemokraterna, ja du vad säger man. Man kör det tunga artilleriet i kampanjpengar, man kombinerar detta med kandidater som inte ens partiets mest hårdhudade valarbetare kan känna någon som helst glädje över och avslutar det hela med en partiledare som säger att valet blev en framgång... Frågan är hur fort man vågar kalla till extrakongress för att justera i ledarskapet.

Moderaterna, egentligen skulle jag kunna plagiera texten ovan avseende S utom i avseendet när det gäller extra stämma. Här sitter partiledningen säkert men den kommunikativa missen från valledningen lär svida hårt även om det kanske inte direkt kommer att ge någon effekt i personförändringar i det ledande garnityret av medarbetare.

Centerpartiet gör sitt näst sämsta val sedan hedenhös. Helt klart en kombination av dålig valledning, förlorat förtroende i frihetsfrågor efter IPRED-debaklet och en usel central kampanj, där enskilda individer längre ner på deras lista antagligen räddar deras totala resultat. För ett parti som under de senaste åren bytt ut sina kärnväljare blir detta en fingervisning vad som komma skall 2010 om man inte korrigerar i tid. Säkerligen kommer dessutom som lök på laxen den lilla, men högljudda, minoriteten av arga sura gubbar fortsätta att kräva en återgång till det gamla nej-partiets dagar. Som om det partiet inte hade nog med bekymmer i sin image redan.

Mp. ja vad säger man.. man fångar upp missnöjet med Ipred och förvaltar det bra, egentligen ingen ny politik att driva i sak men bra affischnamn kan uppväga det mesta.

Fp samma sak här, bäst-före-datum har säkert passerat Marit P, men hennes blotta existens tillförde partiet fler röster bland annat från det havererande M. Politiskt tillfördes absolut inget nytt utan man kokte om soppan på samma spik en gång till och höll tummarna. Denna gången höll det men det håller inte en riksdagsvalrörelse till.

Piraterna är och förblir ett missnöjesparti med de andras oförmåga att se frihetsfrågorna ur ett människoperspektiv. De kommer inte att tillföra något mer och om någon månad kommer deras representat/(representanter om Lissabon går igenom) att vara ett minne blott i tidningsarkiven om inte de etablerade riksdagspartierna på Allianssidan gör något åt den kritiserade lagstiftningen.

Yttersta högern väljer jag att inte ens kommentera. De är och förblir en anomali i svensk politik. I samma burk hamnar Kd som förnyar med Alf... säga vad man vill men konservativa är de, de som väljer Kd.

Höres
Vigg