Det där med kärnverksamhet är svårt. Det vet varje företagare som tvingats att se över sin verksamhet och konstatera att vissa delar har man inte kompetens eller möjlighet att driva vidare. Att fokusera och göra rätt analyser är ett tufft jobb.
I min värld så blir därför diskussionen om statligt ägda företag väldigt konstig. Att den svenska staten överhuvudtaget skall bedriva affärsverksamhet och se detta som sin kärnverksamhet är och förblir ett mysterium.
Inte ens på de områden som man säger sig ha någon form av mål, ex folkhälsa, finns det anledning att ha statliga företag aktiva. Man har ju redan det ultimata instrumentet för att styra och ”lägga de beställningar” man vill ha utförda genom den lagstiftande makten. Bekymret är kanske att svenska politiker i gemen är dåliga beställare. (Detta gäller för övrigt inte bara på nationell nivå utan även på kommun- och landstingsnivå också.)
Sett utifrån detta perspektiv blir därför alla undersökningar om vem som tycker vad om statligt ägande och försäljning av helt eller delägda statliga bolag bara politiska inlagor från olika intressenter som använder journalister som redskap. Journalister som påfallande ofta inte heller förstår sig på vare sig marknad eller den lagstiftande maktens möjligheter.
Höres
Vigg
För övrigt tycker jag att Fredrick Federley har en nog så god kommentar till detta fenomen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar