Vårvärmen med sydliga vindar värmer inte bara den vinterkalla själen utan för också med sig flyttfåglar av oanade mängder. Än har kanske inte riktigt alla börjat anlända till Sverige men de är på god väg upp genom Europa. Redan nu känner jag en längtan att en tidig aprilmorgon ta tubkikaren över axeln och ströva mot närmaste insjö för att få uppleva vassruggarnas nästan osynliga invånare. En av de mer diskreta fåglarna lite brungrå är vassångaren som monotont kommer att spela i Skånes vassruggar (finns kanske ett och annat ex ändå upp till Tåkern i Östergötland om man inte har vägarna förbi i riktiga sydsverige).
Det där med monotoni brukar annars vara det politiska spelet förunnat. Idag är inget undantag. Likt en vassångare så maler Fp:s partisekreterare på på dagens DN-debatt om att Fp är den enda sanna vägen som leder till ett liberalt samhälle och alla andra som säger sig vara liberaler är det inte.
Jag måste ställa mig tveksam till denna tolkning som Erik Ullenhag gör, inte minst utifrån det perspektivet att Folkpartiet under den gångna mandatperioden framlagt frågor i Riksdagen , fastställt program och policies på landsmöten och kommundagar som kan beskrivas som allt annat än liberala. Mer batong och lagstiftning mot folket, än för folket.
Jag kan i och för sig förstå frustrationen från Fp när somliga av deras få kvarvarande mer liberala medlemmar så sakta börjat förstå att deras liberala grundvärderingar har eroderats. Men att i brist på annan politisk verksamhet istället för att försöka förändra sin egen politik ge sig på att recensera andras blir liksom ytterligare ett svaghetstecken.
För min del så har visst monotona politiska partiet en roll, jag gillar mångfald, men som Sveriges liberala parti har Folkpartiet spelat ut sin roll. Därvidlag gör inte Erik U:s debattartikel vare sig från eller till.
Höres
Vigg
Fler bloggar om Folkpartiets utspel här, här och här! Å en till här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar