inte ett öga torrt...

Oftast i plural, jag antar att det beror på att de i vår omedelbara närhet alltid finns i små flockar. En art som under senare år minskat så kraftigt i antal att de numer börjar bli näst intill sällsynta. Idag är det Gråsparven som är på tapeten… eller snarare på trottoaren. Har du sett en gråsparv? Självklart säger du de finns ju i varje stadsmiljö… men är du riktigt säker att det inte var en Pilfink du såg?

I den färgglada flock som de senaste veckan varit församlade i Almedalen så hade gråsparven stått sig slätt. Själva företeelsen i sig att det finns en ”tillgänglighetsvecka” är fascinerade. Jag har ju utlovat lite reflektioner över partiledartalen och något seminarie så här kommer mitt bidrag till efteranalys.

Globaliseringens effekter på det svenska samhället är troligen ganska uppenbara för var och en av oss. Både när det gäller utmaningar men också när det gäller möjligheter. Jag tog därför tillfällena i akt och besökte under veckan bland annat de seminarier som skulle handla om just globaliseringens effekter. Detta blev bitvis en skräckinjagande upplevelse. På ett där statsrådet Andnor medverkade (arr av LO/fack) började det förvisso lovande men bara för att efter fem minuter handla om ersättningsnivåerna vid sjukskrivning och långtidsarbetslöshet, i Sverige. Suck! Jag kan bara lakoniskt konstatera att mången minister och för den delen facklig ledare inte har förmågan att lyfta sig till någon form av helikopterperspektiv utan är och förblir instängda fackidioter.

Vid ett annat seminarium som också arrangerades av LO skulle internationaliseringens effekter diskuteras, rapport var framtagen, LO:s Lundby-Wedin och Svenskt Näringslivs Bäckström skulle diskutera. Rapporten av LO-ekonomerna var säkert intressant, även om den mer såg ut som en sammanställning från statistisk årsbok. Att Lundby-Wedin inleder med att direkt föra ner diskussionen till svenska förhållanden tog snabbt udden av möjligheterna att diskutera något annat, även om det skall sägas till Bäckströms försvar att han försökte lyfta frågorna. Dock utan framgång.

Kvällsaktiviteterna, då inte inräknat Donners brunn och efterfesterna, har varit partiledartalen. DN har förtjänstfullt satt retoriska poäng på hur de uppträdde. Man skulle kunna tillägga till DN:s sammanställning att talen faktiskt också har lite andra syften än att ge goda retoriska bilder och sprida det politiska budskapet. Somliga av talen i Almedalen var egentligen inte menade att vara valtal, utan snarare som moralbyggande och ”boostande” av den egna valorganisationen (Persson), förstärkande av profilfråga (Leijonborg), testballong av ny fråga (Ohly), förstärkande av partiprofil i media (Hägglund) helhetsskapande allianspolitik miljö efter tidigare intern allianskritik (Olofsson), försök till all vara statsministeraktig (Reinfeldt) och enkom förvirrat (Wetterstrand/Eriksson).

För den som har Svt24 så har ju möjligheten funnits att följa talen med egna ögon och öron. När jag igår eftermiddag satt ner över en latte tillsammans med andra politiskt intresserade nördar och försökte analysera veckan så var vi i stort eniga att kvällstalens egentliga vinnare var tre och en halv, Persson/Olofsson/Ohly och Reinfeldt. De tre första för goda upplägg och engagerade tal, den sistnämnde för oerhörd timing när det gällde förmågan att öka taltempo och retoriska bilder i fullständig timing med att Rapport började direktsända under talet. Sånt imponerar på oss spinnintresserade.

Nu åker jag hem från denna ön för att ta lite behövlig ledighet. Detta innebär att inläggens intensitet kan komma att minska något.

Go´vänner. Ta nu er kikare med er ut, njut av sommaren och så småningom sensommarens fågelliv. Ta en tidig tur till närmaste hav/sjö och bara lyssna.

Höres
Vigg