När man som ornitolog tror sig sett något som inte man brukar se i fågelväg (och då menar jag inte efter en halvpava vin eller så) så får man vackert anmäla detta till Raritetskommittén. De lägger då sina pannor i djupa veck och funderar över sannolikheten att det man anser sig ha sett också är det man tror man sett. Sen publiceras detta och man kan få en bekräftelse att man sett, eller inte sett, någon rar fågel.
I den politiska världen är rariteter inte helt så ovanliga så man behöver en bedömning av någon Raritetskommitté. Det finns många sätt för de ofta exhibitionistiska människor som inkläder sig en offentlig roll att få sitt lystmäte tillgodosett. Man kan inte mer än så här efteråt fundera över vilka rara behov som ligger bakom bonden i Torps återinträde i den offentliga debatten. Eller för den delen hur spinndoktorerna inom Alliansen tänker när man inte fullt ut utnyttjar det faktum att den inte helt introverta fru Sahlin tar heder och ära av tilltänkta samarbetspartners.
Men det kanske är som i fågelvärlden, det logiska att en mycket rar fågel skall dyka upp är just inte logiskt utan slumpmässigt. Åter till tubkikaren… det var något där borta som inte såg ut som det borde göra…
(Ps Glöm inte att det är en stor dag den 13:e man vet aldrig vad man kan få se)
Höres
Vigg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar